Som de sajer i Bullarn, det ar inte bare, bare!
Efter noggranna forberedelser av Elsa, Kulvinder och mej sa gav vi oss ivag for forsta cirkelsamtalet riktigt laddade i hettan, denna hetta som forlangsammar var tankeverksamhet o far oss att forlora bade vatska och salt.
Vi skulle traffas hemma hos M. 27 ar med 4 barn som nyligen blivit anka, mannen hade bara ovantat dott efter att ha tagit en dos med Novalukol, ingen vet varfor. Hon bor nu med sina foraldrar och fyra barn i sitt lilla hus.
I detta lilla hus samlades vi da igar, M. hade nog inte forstatt att vi skulle traffas, hon var ute ur huset for forsta gangen efter att mannen dott, men hennes mamma o yngsta barnet var hemma. Huset var ca 15 kvadrat stort, dar fanns: en sang, en TV, en symaskin, en stor platbox samt en mindre, en stol. Vaggarnra var smyckade med brolloppsfotot, en planch, en almanacka.
I detta hus med vardinnan franvarande hade vi da samlats 14 kvinnor och 7 barn, men inte just den gruppen som vi planerat skulle vara dar. Kulvinder smattrar pa som en kulspruta fran Bofors, hon ar helt makalost duktig, utan henne hade vi varit helt lost!
Det beslutas att cirltalks med grupp 4 far bli imorgon istallet. Alla informeras om att det ar viktigt att alla kommer osv, Kulvinder ser strang ut nar hon smattrar vidare.
Da kommer Shanti som jag minns som en 17-arig flicka for 5 ar sedan, hon ar nu gift o har blivit en riktig matrona! Hon kommer for att be for sin syster som vill vara med i broderigruppen, vi travar dit for att kolla upp hennes behov. Hon har ett fint hus och en fin gard, men mannen ar sjuk, tappar ibland medvetandet o verkar vara deprimerad.
De bar fram hela hans sjukjournal fran ett privatsjukhus i Amedhabad bifogat med rontgenbilder av ryggraden o scanning-bilder av hans hjarna, Journaltexten visar att han utretts med fragestalning "epilepsi", massa prover ar tagna. Hjarnan ar o.k. men i ovre delen av halsryggen har man hittat ett 7 mm brack, vilket inte vad jag forstar framkallar hans franvaroattacker. Alla prover ar helt o.k forutom ett TSH-varde som ar for lagt. Vad jag forstar har han fatt medicin for detta, men inte vidare provtagning om han nu ligger bra till i sin skoldkortel. Hela journalen ar skriven pa engelska o jag formodar att varken mannen det galler eller hans omgivning forstar vad som dar star.
Jag forklarar det jag forstar samt ger aven en forklaring pa att vajsing pa skoldkorteln inte sa sallan ger depressions-symtom.
Kulvinder tyckte att har fanns behov, sa hon far vara med.
Idag var vi da laddade pa nytt, samlade i samma hus, alla kom inte, men 3 av de unga flickorna hade tagit ledigt fran skolan for att delta. Ankans mamma och mormor satt bakom for att avlyssna det hela. Nar vi borjade prata om mensskydd gick mormor, flickorna fnittrade nastan hysteriskt, aven kvinnorna tyckte att detta var ett fnittrigt amne. Men alla var overens om att det kunde nog vara en bra ide att ev sy sadana.
Tyvarr var inte alla i denna grupp med idag, en av dem fick ga efter halva tiden eftersom hennes man var sjuk, hon lanade Kulvinders telefon o da grat han. Ja vi vet ju alla hur sjuka man kan bli......
Det blev trots allt ett bra mote var Elsa, Kulvinder och jag overens om. Vi fortsatter med nasta grupp imorgon.
Da jag inte varit har pa 5 ar sa maste jag saja att mycket har hannt! Till det battre, manga av gardarna o husen har forbattrats, det ar nagot renare, fler barn gar i skolan, kvinnorna ar rakare i ryggen o ger battre kontakt, storre sjalvfortroende, vilket ju kan bero pa mindre blyghet.
Broderierna betyder mycket for dem, bade ekonomiskt och for gladjen att brodera.
Man vill ju garna tro att alla forbattringar beror pa Mahila-projektet, men jag tror att det ocksa beror pa satsningar bade fran regering o delstatsniva.
For tillfallet putsas det o fejas infor Divalhi, det sista vi ser nar vi gar ar en kvinna som putsar sin nyuppbyggda mur med kobajs sa att det blanker, blir jattefint.
Vid pennan: Monika Lind-Melander
Efter noggranna forberedelser av Elsa, Kulvinder och mej sa gav vi oss ivag for forsta cirkelsamtalet riktigt laddade i hettan, denna hetta som forlangsammar var tankeverksamhet o far oss att forlora bade vatska och salt.
Vi skulle traffas hemma hos M. 27 ar med 4 barn som nyligen blivit anka, mannen hade bara ovantat dott efter att ha tagit en dos med Novalukol, ingen vet varfor. Hon bor nu med sina foraldrar och fyra barn i sitt lilla hus.
I detta lilla hus samlades vi da igar, M. hade nog inte forstatt att vi skulle traffas, hon var ute ur huset for forsta gangen efter att mannen dott, men hennes mamma o yngsta barnet var hemma. Huset var ca 15 kvadrat stort, dar fanns: en sang, en TV, en symaskin, en stor platbox samt en mindre, en stol. Vaggarnra var smyckade med brolloppsfotot, en planch, en almanacka.
I detta hus med vardinnan franvarande hade vi da samlats 14 kvinnor och 7 barn, men inte just den gruppen som vi planerat skulle vara dar. Kulvinder smattrar pa som en kulspruta fran Bofors, hon ar helt makalost duktig, utan henne hade vi varit helt lost!
Det beslutas att cirltalks med grupp 4 far bli imorgon istallet. Alla informeras om att det ar viktigt att alla kommer osv, Kulvinder ser strang ut nar hon smattrar vidare.
Da kommer Shanti som jag minns som en 17-arig flicka for 5 ar sedan, hon ar nu gift o har blivit en riktig matrona! Hon kommer for att be for sin syster som vill vara med i broderigruppen, vi travar dit for att kolla upp hennes behov. Hon har ett fint hus och en fin gard, men mannen ar sjuk, tappar ibland medvetandet o verkar vara deprimerad.
De bar fram hela hans sjukjournal fran ett privatsjukhus i Amedhabad bifogat med rontgenbilder av ryggraden o scanning-bilder av hans hjarna, Journaltexten visar att han utretts med fragestalning "epilepsi", massa prover ar tagna. Hjarnan ar o.k. men i ovre delen av halsryggen har man hittat ett 7 mm brack, vilket inte vad jag forstar framkallar hans franvaroattacker. Alla prover ar helt o.k forutom ett TSH-varde som ar for lagt. Vad jag forstar har han fatt medicin for detta, men inte vidare provtagning om han nu ligger bra till i sin skoldkortel. Hela journalen ar skriven pa engelska o jag formodar att varken mannen det galler eller hans omgivning forstar vad som dar star.
Jag forklarar det jag forstar samt ger aven en forklaring pa att vajsing pa skoldkorteln inte sa sallan ger depressions-symtom.
Kulvinder tyckte att har fanns behov, sa hon far vara med.
Idag var vi da laddade pa nytt, samlade i samma hus, alla kom inte, men 3 av de unga flickorna hade tagit ledigt fran skolan for att delta. Ankans mamma och mormor satt bakom for att avlyssna det hela. Nar vi borjade prata om mensskydd gick mormor, flickorna fnittrade nastan hysteriskt, aven kvinnorna tyckte att detta var ett fnittrigt amne. Men alla var overens om att det kunde nog vara en bra ide att ev sy sadana.
Tyvarr var inte alla i denna grupp med idag, en av dem fick ga efter halva tiden eftersom hennes man var sjuk, hon lanade Kulvinders telefon o da grat han. Ja vi vet ju alla hur sjuka man kan bli......
Det blev trots allt ett bra mote var Elsa, Kulvinder och jag overens om. Vi fortsatter med nasta grupp imorgon.
Da jag inte varit har pa 5 ar sa maste jag saja att mycket har hannt! Till det battre, manga av gardarna o husen har forbattrats, det ar nagot renare, fler barn gar i skolan, kvinnorna ar rakare i ryggen o ger battre kontakt, storre sjalvfortroende, vilket ju kan bero pa mindre blyghet.
Broderierna betyder mycket for dem, bade ekonomiskt och for gladjen att brodera.
Man vill ju garna tro att alla forbattringar beror pa Mahila-projektet, men jag tror att det ocksa beror pa satsningar bade fran regering o delstatsniva.
For tillfallet putsas det o fejas infor Divalhi, det sista vi ser nar vi gar ar en kvinna som putsar sin nyuppbyggda mur med kobajs sa att det blanker, blir jattefint.
Vid pennan: Monika Lind-Melander
No comments:
Post a Comment