BAREFOOT COLLEGE TILONIA

STUDIERESA TILL TILONIA STUDYTRIP TO TILONIA
www.barefootcollege.com
Läs i tidigare blog om vårt förra besök.

Två kvinnor från Byn, Mima och Moomal, Kulvinder, Annette, Ann-Sofie och Elsa åkte buss på skumpiga vägar en natt dit och nästa natt tillbaka. Tilonia är ett barfotacollege för illitterata kvinnor från avlägsna byar, där utbildas även en del handikappade män.
two women for the village, Mima and Moomal, Kulvinder,Elsa went by buss on bumpy roads one night to and one night from Tilonia.This is a Barefoot College for "illitterate women from remote villages.
and also some disabled persons.

 
1972 startades detta imponerande college av Bunker Roy i ett nedlagt sanatorie-område. Nu finns även ett nyare campus, som innehåller bl.a. matsal, bibliotek,gästhus,butik. Kvinnorna får komma hit och lära sig läsa skriva, de får träning i olika verkstäder. Kurserna är olika långa, men ofta 6 månader.

Vi blir visade runt av en man som kom dit för 25 år sedan,då kunde han inte läsa och skriva. Han blev så intresserad att han bad Bunker Roy att få stanna och hjälpa till. "Här hjälper vi inte till" blev svaret, "men du kan få arbeta på kontoavdelningen"Ja, han gjorde så och 4 månader senare kunde han göra nytta på avdelningen. Nu är han en av Tilonias hängivna medarbetare.

.

                            Kulvinder, Moomal och Mima i förundran inför den jättelika solugnen.

 Kvinnan som förestår verkstaden visar hur en tidning börjar brinna i hettan från de koncentrerade solstrålarna.

 I den stora solenergiverkstaden tränar kvinnor från olika håll i världen från Afrika, Solomon Islands och från Jarkand i östra Indien. De bor här i sex månader och reser sedan hem till sina byar och sprider ljus och energi från solen.

Eftersom kvinnorna är illitterata ges instruktionerna med hjälp av färgfält uppsatta i följd på ett anslag, färgen återkommer på komponenterna.

20 adivasi- kvinnor kom från Jharkand i östra Indien, där finns många byar utan elektricitet. Tre byäldste hade besökt Tilonia innan de gav sitt tillstånd för kvinnorna att fara.I sex månader vistas de här och lär sig bygga solenergilampor, och mycket annat. kvinnor som ofta inte förut har varit utanför sina byar.

Chai liksom Kaffe skapar gemenskap. Så mycket fanns att prata om. Frågan om männen super och slår-hur fick ni lov av era män- Vem tar hand om barnen? blev diskuterade. Männen tar i flera fall hand om barnen och alkoholismen är utbredd där som i Rajasthan.

 De minsta barnen får följa med sina mammor. De springer omkring som hemma i byn.

Dockverkstden var nog det roligaste besöket.
Mima och Moomal har roligt åt handdockans lustigheter.
Här får man lära att göra dockor och att spela med dem. Dockor är ett oslagbart hjälpmedel när något viktigt skall förmedlas i illitterata byar.Sociala frågor, som alkoholism, Barnäktenskap,Flickbabies överlevnad. och mycket mer.

 En kvinna är utbildad till barfota- tandläkare. Hon kan göra de nödvändiga tandläkerierna, men får inget certifikat,då skulle hon ju kunna "öppna eget"och flytta från byn, meningen är ju att hon skall bli till nytta hemmavid.

 

Tandläkarens leende

                                              Återbruksverkstaden Påsar av tidningspapper--

                                                       Leksaker av uttjänta sandalsulor--

Verkstaden för sanitetsbindor. Vi är intresserade att försöka starta en sådan verkstad, sedan vi förstått att de flesta flickor och kvinnor använder tygtrasor som mensskydd. När vi förstod att flickor t.o.m. uteblir från skolan under mensoperioderna, av rädsla att det skall synas, känns det särskilt viktigt. Och att samtidigt med tillverkning och försäljning sprida kunskap om underlivshygien och sexualkunskap. Ämnen  helt tabu att tala om. Detta skulle kunna vara ett uppdrg för SKSS. Mahilas Vänner skulle stå för träningen på Tilonia.

                                        Pappersfibrerna som används fluffas up i denna apparat.

                                           Komponenterna sammanfogas i en form och limmas.

Här får vi veta hur träningen är upplagd. Vad apparaterna och materialet kostar. Vi skall vara minst 5 deltagare från Bheel Basti , tre flickor en bykvinna och Kulvinder. Träningen tar 15 dagar. Tilonia har haft denna trillverkning i två räknar inte med att den skall gå med vinst. utan att det är en inkörsport för att väcka medvetande om kvinnors underlivsproblem och övriga hälsa.

Mima inser genast att detta skulle bli alltför dyrt för byn att åstadkomma Men båda kvinnorna skulle gärna vilja vara här en tid. de ser att det är "ofarligt". Det skulle vara fint för Nainu, dottern, menar Mima.

Hemresan- en natt till på iskall skumpig buss. Men först två timmars väntan vid busstationen i Kishangaar. Tillfälle att studera nattlivet i en vanlig indisk stad. Endast män är ute. Mima och Moomal somnar på en stenbänk, säkert trötta av alla intryck. Moomal som kom till Bhil Basti från Pakistan för 25 år sedan, har aldrig varit utanför byn sen dess.

Mima och Moomal berättar om resan för intresserade åhörare.
Nu har vi talat med byäldsten och han skall hjälpa oss att påverka männen att ge tillstånd

till de flickor och den kvinna som skall få delta i träningen.