STICKWORKSHOP / BOY'S CLUB / KNITTING WORKSHOP-

ANETTES STICKWORKSHOP

ANETTE'S KNITTING WORKSHOP

POJKKLUBB--- BOY'S CLUB

Muktiar, overst t.v. fran SKSS skall leda pojkklubben

Muktiar ,upper left, will lead the boys

Vem vill spela volleyboll- cricket-football?  men vi skall prata ocksa!Och gora utflykter...

Vihar sett pojkarnas behov av nagot att samlas kring. Och for att ge dem andra tankar om manligheten an den dom ser i hemmet med ofta supande pappor. Vi hoppas de skall kunna bli battre pappor nar den tiden kommer!

Who wants to play volleyball - cricket - football? But we will talk also, and go for excursions...!

We have seen the boy's need for something to gather around! And we want to give them different thoughts about what it is to be a man instead of what they often see in their homes with often drunk fathers.We hope they wil become better fathers when theese days comes!



BRITTA AR HAR- FLICKORNA GLADA! BRITTA IS HERE - THE GIRLS ARE HAPPY

MIN  LAPTOP AR STULEN - LANGT UPPEHALL I BLOGGANDET
MY LAPTOP IS STOLEN- LONG BREAK IN BLOGGING

BRITTA AR HAR
sedan tva veckor, Las i bloggen www.brittareser.blogspot.com
BRITTA IS HERE

since two weeks. Read in her blog: www.brittareser.blogspot.com
========================================================================

FREDSDUVORNA AR FLYGFARDIGA

Flickorna broderade

THE PEACE DOVES ARE READY TO FLY

The village girls made the embroideries

 

Picasso ritade efter andra varldskriget---

Fran Danmark kom iden att brodera fredsduvor---

Kerstin Nettelblad tag den till Sverige

Nu skall broderade fredsduvor visas forsta gangen pa symassan i Malmo i mars,

 sedan pa olika stallen i Sverige.

Vi kommer att salja dessa fargrika duvor i var webshop:

www.mahila.se

 

PICASSO made the drawing after World War II---

From Denmark came the idea to embroider the Peace Dove

Kerstin Nettelblad took the idea to Sweden and the first place to show it is in the Stiching Fair in Malmo in March.There after in different p[laces around Sweden.

It will be possible to buy these colourful Peace Doves in our webshop:

 www.mahila.se

 

JULHÄLSNING / CHRISTMAS GREETING

  FLICKORNA BRODERAR FREDSDUVOR / THE GIRLS EMBROIDER PEACE DOVES

JULENS BUDSKAP OM FRED PÅ JORDEN

 mellan människa och människa och mellan människor och hela skapelsen, som vi är satta att leva i och värna och vårda.
JULENS VACKRASTE INNEBÖRD KÄNNS MER ANGELÄGEN ÄN NÅGONSIN!
!
Flickorna i BYN har broderat de vackraste fredsduvor de kan tänka sig. Här är 11 st av 31! Picssos teckning var inte helt lätt att läsa, men några klarade det riktigt bra. Dessa duvor skall nu flyga till Sverige för att visas i Kerstin Nettelblads fredsutställning, till våren och sedan flyga vidare med sitt budskap!

THE CHRISTMAS MESSAGE ABOUT PEACE ON EARTH

between man and man and between man and the entire Creation

 that we are here to protect and take care of

THE MOST BEAUTYFUL MEANING OF CHRISTMAS IS MORE URGENT THAN EVER

The girls in the village made embroideries of the PEACE DOVE.

Here are 11 of 31! ready to fly to an exhibition in Sweden this spring

Picassos vackra teckning är upptryckt på vitt tyg.

Jag berättar sagan om fågeln som kom med en olivkvist som tecken på fred och mat åt alla, efter torka och katastrofer, bomber.

The beautyful Picasso drawing is printed on cloth

I tell the story about the bird that comes with an olive leave as a sign for peace

and food for all after drought, cathastrofies and bombs.

Alla vill vara med att brodera

All wants to take part

Ivrigt väljer de garn till sitt broderi--efter en vecka är duvorna färdiga
Eager hands are choosing yarn for the embroidery--- after one week the doves ceated.

TVÅ GÄSTMEDARBETARE OCH VÄRMANDE KOFTOR

PÅ VANDRING I BYN

Gudrun Carlander, textildesigner som arbetar sedan länge med tillverkning i Indien, är med oss i 5 dagar. Redan talar hon om att detta besök bara är första gången... 

Sirpa Odelius som studerar till hemslöjdskonsulent, eller något närbesläktat i Göteborg... 

Båda kommer med nya idéer. Underbart!

Monika, Sirpa och Gudrun bland alla intresserade, nyfikna barn

VÄRMANDE KOFTOR  Misra, mormor och farmor till ett oräkneligt antal barn, kom till mig förra året när flickorna fick varsin varm kofta. Misra bad om att också få en kofta. Jag vände mig till medlemmarna i vår inköpsförening, och så hade vi 15 fina varma koftor med oss denna gången. I går blev det julafton, då de som mest behövde något varmt nu när nätterna blir bistert kalla, kunde få varsin.

här är en rad glada kvinnor i sina nya koftor!

STICKA OCH VIRKA  Sirpa har med sig virknål och restgarner, sätter sig och virkar och flickorna blir jättenyfikna. Mormorsrutor. Kvinnornas virkade, bortglömda alster kommer fram. Stickning och virkning kan bli en inkomstkälla eller åtminstone ett sätt att åstadkomma varma plagg till vintern.

MORMORSRUTOR kan bli till både filtar och varma koftor. Restgarner önskas!

HANDLEDSVÄRMARE, en stickad produkt, som kanske kan säljas i Sverige. I båda fallen blir det en övning i färg- och mönster- kombinationer. Skaparglädje! 

JULEN ÄR SNART HÄR !

ÄN FINNS DET TID ATT TÄNKA PÅ JULKLAPPAR MED DUBBELVERKAN!

www.mahila.se info / butik / film

MÅSTE KVINNOR FORTSÄTTA VARA SLAVAR?

SAMMANFATTNING AV CIRKELSAMTALEN I FYRA GRUPPER

Sömnadskursen, ungefär 25 deltagare i 6 veckor. har resulterat i att många syr sina egna kläder och även på beställning från andra.Cibi, Jija, Shanti, Amku, Mima, Doodi, Jammu, Mirga, Kamali syr för andra, stolta och lyckliga.

Kurs i sömnad av barnkläder vore bra!

Business-class, intresse finns från flera! Detta skulle ge möjlighet att ta emot sömnad från skräddare när de har sina högsäsonger. (inför bröllopsperioderna! Se nedan om Dowry!)

Vad har hänt sedan förra gången? “Vi har blivit starkare” Saker har förändrats, blivit bättre. Många av oss har TV nu!

Men vi kvinnor har ingen frihet, vi är som slavar, som djur. Vi måste alltid fråga våra pappor, våra män om lov, det är dom som bestämmer över oss. VI KVINNOR ÄR SOM DJUR

Nenas son 9 år fortsätter att sköta kon, tar mera ansvar. Nu har han börjat spara pengar I en egen “Mini bank”, mamma är stolt.

kurs I stickning?

Förslag från Mirga. Jija kan sticka, Till vintern behövs varma plagg. Nätterna är bittert kalla.

“Vi måste hitta på saker som vi kan göra hemifrån" Det betraktas inte som bra att gå utanför byn.

Kunja arbetar varje dag I två olika familjer, Även Kamli, som också är Traditional Birth Assistant, byns barnmorska.Detta arbete gör Kamli lycklig, annars inte mycket som är tillfredställande. En av hennes döttrar har bekymmer med maken, som arbetat på annan ort, och har tagit med sig en ny kvinna hem.

Tillverkning av bindor

Nenu och Anita, Devi vill åka med på studieresa till Tilonia, Barfota-college som vi besökt tidigare, där de har en verkstad för sådan tillverkning.

“ det är bättre att vi som är unga åker, vi är snabbare att lära oss.”Jatani har helt klart för sig hur vi skall gå till väga med marknadsföringen! Hennes ögon glittrar.

Shanti vegetable garden spenat, tomatos, chili,

“Walking school-bus,” = något som praktiseras i Sverige, när föräldrar turas om att följa en barngrupp till skolan. Fooli, Jammu, Mirga tycker det är en övervägande en positiv idé.

Pos./neg med skolan: Att gå I skolan ger ett bättre liv. Neg: oro för skolvägen, att flickorna skall bli överfallna. Fooli hoppas vi skall ordna taxi för flickorna! Kan Devi ta Kunjas (änka, som städar hos olika familjer varje morgon) plats i skolbussen? 

Betydelsen av broderier

det ger “egna pengar”, att inte behöva be mannen om pengar, lycka att brodera, stolthet,

Flickorna ger pengarna till föräldrarna eller använder dem till skolavgifter, och de kan köpa lite saker åt sig själva.

Read and write- class Devi ,Sita,Yashouda, flickor och flera kvinnor, de kan nu skriva sina namn.

Devi försöker lära sig engelska.

Jija kan nu mäta med måttband, genom att hon kan siffror! Nästan som uppfinningen av hjulet!

Engelsk konversations grupp med flickor! Dom läser engelska i flera år i skolan, men får ingen träning i att prata, följden blir en blyg stumhet.

Nenu som slutat skolan studerar nu hemma och gör privattentor. Tänker på att ge privatlektioner.

När vi frågar om kvinnorna har några drömmar: Doodi, ny, vet inte vad det är. Då förklarar de andra för henne vad det är!

"KVINNOR ÄR SOM DJUR”

Vi har tre stora frågor för nästa cirkelsamtal.

Fokus på sammanhållning. Kvinnosolidaritet. Avslutningsritual: i ringen:

KVINNOR ÄR STARKA TILLSAMMANS

1) “DOWRY

Samdas dotter Cibi är nu gift. Samda, änka, har tagit ett stort lån till hemgiften, och oroar sig för hur hon skall betala det.

Stor diskussion om hemgiften utbryter. Jija, som har 6 flickor oroar sig redan. “Ingen vågar vägra” - Vi berättar för dom:”Det finns kulturer där männen får betala för sin brud!”

Dowry, hemgift som brukar vara i form av guldsmycken, TV, hushållsapparater, är förbjudet i lagen, men upprätthålls med traditionens obönhörliga kraft! Ingen tycker sig kunna bryta, vad skulle folk säga? Det rör sig om 100.000-tals Rupies i kostnad för hemgift och bröllop! Familjerna skuldsätter sig långt över sin förmåga. Det finns de som säljer sitt hus för att kunna göra ett tillräckligt fint bröllop åt en dotter. Bröllop är en stor del av den indiska privatkonsumtionen. Tre bröllopssäsonger om året håller kommersen i gång!

2) VÅLD OCH VÅLDTÄKT INOM ÄKTENSKAPET

En kvinna, svårt slagen av sin man, kommer inte till möten för att hon ser så blåslagen och för att hon skäms. Grannar tittade på utan att ingripa! Vi måste prata om hur vi kvinnor kan stärka varandra, vara solidariska. Shantis man, Raj Kumar, som är polis och hennes svärfar skall gå och prata med mannen, som en första åtgärd, sedan kan han faktiskt hamna i fängelse!

Det finns en lag mot detta. Men samhällets och traditionens förtryckande normer styr. Mannen är den som bestämmer. Han har rätt att fostra och även slå sin fru och han har sin äktenskapliga rätt i sängen.

Han och hans familj kan även straffa henne om hemgiften är för liten, om hon inte föder barn , som helst skall vara pojkar. Ja, det mesta är kvinnans fel.

3) MÄNNENS ALKOHOLISM

De flesta kvinnorna lider under sina mäns alkoholvanor, vilket ofta leder till misshandel.

VI MÅSTE GÖRA NÅGOT FÖR POJKARNA

Detta konstaterande blir en följd av alla våra samtal

Idén om en klubb för pojkar känns nödvändig att genomföra. Att pojkarna får träffas, göra roliga saker, men också prata om hur en man skall ta hand om sin familj. Och vaccinera dem mot tanken att ett äktenskap skall ge hans familj en massa gåvor i form av hemgift

Ny idé: Pojkklubb kan ledas av en av medarbetarna inom SKSS, som är uppvuxen i en fattig by.

I CIRKELSAMTALEN:

Fokus på sammanhållning, kvinnosolidaritet. Lärdom från Kinnorörelsens tid på 70-talet

Avslutningsritual: vi tar varandras händer, bugar djupt, sträcker händerna upp och:

”KVINNOR ÄR STARKA TILLSAMMANS”!------Applåder: vi gillar alla att applådera!

Läs också om Monikas parallella upplevelser i byn och för övrigt.

www.resdagboken.se sök på: monika.lm

PÅ HEMVÄG EFTER SVETTIGT VÄRV

 Vi passerar vännen Badris telefonshop, Där trängs oftast bönder och släktingar från öknen för att få olika teletjänster utförda. Här den vackraste av dem alla: med klarblå fjärrskådande ögon.

Grönsakstorget, där råvarorna lyser friskt

 Omvandlade till maträtter kan man inte urskilja ursprunget. Men gott blir det och kanske lite starkt!

Grönsakerna hackas 'on the spot till varja kund på Daba gatukök mitt i Shiv Circle, rondellen nära Guesthouse NOMAD, där vi bor nu.

Till varje kund steks en ny panna färdighackade grönsaker och kanske lite färskost.

Tänk denna modell för en pizzeria i fosterlandet! Vilken succé. Snabbmat av kvalitet!

Chapatis gräddas över öppen eld och rostas hastigt i lågorna, serveras genast med lite olja.

Här kommer restaurangens stamgäst, den gamle busschaffisen, som antgligen längtar tillbaka till arbetslivets vägkrogar.

                                  Han flirtar lite stillsamt med de mycket få kvinnliga gästerna

 Och så kommer maten efter ett par minuter, rykande het. En sådan portion står man sig på till nästa dags frukost.

En verklig luftig, viloplats efter svettiga övningar i byn!

LILLA JULAFTON

SISTA MÖTET FÖRE DIWALI (stora ljusfesten)
Utvardering och betalning av broderier, vi sitter i lilla huset pa Mirgas gard, pa den grona vaggen slingrar sej en liten odla som tycker att det blir lite trangt, flugorna bryr sej inte, ju fler folk desta battre.
 Vi vantar pa Kulvinder som har misuppfattat var vi skulle traffas, stamningen ar lite hogtidlig. Pa vagen in till byn blev vi mötta av lilla Yashuda, 6 ar om ivrigt vantat pa var ankomst, hon var i vår narhet hela tiden, vek inte fran vår sida.

Elsa lagger med hjalp av tonarsflickorna upp alla broderier pa en säng, därpå får alla en muntlig bedomning samt betalt. Stunden ar stor, Elsa ar svettig, jag bits av envetna flugor.

Ingen tar illa vid sej av kritik eller eventuell hemlaxa.

Elsas tillägg:jag har tittat på alla 60 broderierna och grupperat dem i fyra"klasser" med hänsyn till: omsorg, färg och mönsterfantasi,traditionella stygn,komposition. Föreslagit vissa stygntillägg eller borttagningar, något lite får t.o.m. repas upp! 4 broderier är särskilt bra, uttrycksfulla: de får mest betalt.Största gruppen kommer därnäst. Några får kanske göra någon liten ändring eller tillägg. Grupp tre är också ganska många. Sist kommer några som kanske inte alls skulle brodera om det inte vore för pengarna.Broderierna kan ändå vara charmiga, men är oftast gjorda utan något handlag eller intresse...som det verkar.Detta möte blir ett tillfälle att höja standarden något genom att förklara varför jag förelår det ena eller andra. Denna gång känner jag att intresset är stort.Svetten stänker om mig!

Yashuda i mitten

Nar vi ar klara och skall ga darifran ar det en liten en som klart visar att klara ar vi inte!
Det ar lilla Yashuda som tidigare lamnat sitt alster till Elsa, jag har inte riktigt fattat, men tydligen hade de en egen overenskommelse. Eftersom Yasudha brot ihop forra aret for att hon var for liten att vara med i flickgruppen, fick hon tyg och garn av Elsa o hon har producerat ett underbart litet broderi och nu ville hon ha sin lon.
Stolt och glad tog hon emot det hon med ratta har fortjanat. Denna tjej ar ett av Indiens framtida hopp.
For fem ar sedan var jag med har i denna by, otroligt mycket har hannt sen dess.
Husen har forbattrats, de flesta har toalett pa sina gardar, alla har vatten, nagra gas istallet for ved, fler getter, fler hons. Alla verkar att ha el vilket innebar ett eluttag, en lampa. Ett par parabolantenner pa taken, nagra av mannen har motorcyklar. De flesta barn gar i skola. 15 av desa gar i privatkola med hjalp av pengar från svenska vänner. Deras foraldrar har skrivit  kontrakt pa att desa flickor inte skall giftas bort forran de fyllt 18 ar!
Jag kan se att samtliga kvinnor har fatt ett storre sjalvfortroende, detta blev an mer tydligt forra veckan nar en ny kvinna var med pa cirkelsamtal, hon holl sin sloja framfor sitt ansikte. Vagade nastan inte saja nanting, i ljuset av henne var det latt att se de andras forandring.
Det kanske verkar som om allt bara ar bra, att det inte behover goras nat mer.
Sa ar det inte. Som kvinnor ar de inte varda nanting, som nan sa; vi ar som djur!
Men dar finns ändå mycket hopp!
Monika som tagit de flesta foton

Elsa: hoppet ligger i att vi märker en större öppenhet inför att tala om saker som är svåra och tabubelagda. Männens våld, Oron för mycket kostsamma hemgifter,. Vi märker en gryende känsla av att det skulle gå att göra ändringar. Vi känner kraften hos kvinnorna.

Monika kopplar av efter väl förrättat fotoarbete. På favorithaket vid Shiv-rondellen. Mer om det i nästa blogg. Elsa skrev det kursiverade.